Lycklig. 25 år ❤.

Att få vara med världens,för mig, bästa man i 25 år gör mig sjukt ödmjuk. 
Sjukt tacksam.
Att drömma om 25 år till. 
Att varje dag känna glädje över han som verkligen är min man med stort H finns i mitt liv. 
Att alltid le när han ringer o jag hör hans röst. Det är så sjukt härligt att kroppen reagerar så, efter 25 år tillsammans.
Att le när han kommer hem. Att le när jag vaknar o ser honom. Det gör mig ödmjukt tacksam. För jag är sjukt lyckligt lottad.

Hur lyckas man behålla känslorna?
Hur lyckas man ha kvar respekten?
Hur lyckas man att ögonen alltid njuter av att se han med stort H?

Jag har absolut inget facit. 
Jag har inget hemligt knep.

Det vi gör är;
Respektera varandra. 
Behandlar varandra som personer.
Skrattar.
Kramas.
Gör saker med varandra. 
Gör saker utan varandra.
Pratar/kommunicerar.
Jag älskar att vila mina ögon i hans. Precis lika mkt eller kanske ännu mer än dag 1. Dom är min trygghet. 
Han ger mig energi.
Han ger mig precis allt det just jag behöver.

Det vi inte gör;
Sårar varandra.
Hårda ord till varandra.
Skriker på varandra.

För oss är detta det som fungerar. 
För andra säkert inte.

Jag är så glad att han finns i mitt liv. Ödmjukt glädjs jag av varenda dag.
Han är verkligen mitt ❤.