Borde och bör
Att älska ngn är en förmån man har.
Att bli älskad en ynnest.
Du måste älska mig säger ngn. Nej det finns inga måsten. Det som finns är att man Bör älska sina barn. Man borde älska sin partner. Och förhoppningsvis sina föräldrar.
Läser en bok där mamman gett bort sitt barn vid födseln. Och stängt av sen. Kommer inte ens ihåg om det är en tjej eller kille.
Hon har stängt av för man älskar nog automatiskt sitt barn vid start och på så sätt överlever hon genom att intala sig att det är sant.
Finns många människor som aldrig träffar sina föräldrar. Beroende på olika saker. Avstånd. Tråkig uppväxt osv.
Dessa två ovan har man i hela livet ändå ngt sorts band med.
Men en partner. Om man inte älskar, respekterar eller har det bra. Varför bryter man inte? När man kan bryta med barn och föräldrar?
Jag förstår att det finns olika manipulativa personer som gör att man fastnar i ett förhållande. Men om det är trist o tråkigt. Och bara bråk. Och inga känslor kvar. Är ensamheten så hemsk att man hellre väljer tråkig tvåsamhet?
Jag har som vanligt när jag skriver inget facit. Låter bara tankar och funderingar flöda fritt.
Är det samma personer som är kvar på ett jobb dom hatar?
Vad är det som gör att ngr orkar/vill/kan bryta mönster när det är tråkigt och ngr bara är kvar?
Beror det på uppväxt? Stjärntecken? Tid i livet? Styrka mentalt? Eller är bara vissa nöjda ändå och vissa vill ha mer?
Som med pengar. Jag brukar säga rika blir rikare och vi andra har det som vanligt ❤.
Nu ny dag. Sol och sommar. Känner mig pigg efter x antal dagar med träningsvärk som jag tappert försökt träna bort 😁.
I går blev min aktivitet cykel a 1.3 mil. Kändes bra i värmen. Lite sugen på ny cykel igen. Mtb 🤔.
