En bra attityd kommer man långt med
Börjar lite med tankar om hur vi blir den vi är.
Vi föds. Förhoppningsvis får vi en bra barndom.
Vi får kärlek.
Mat, kläder, husrum, regler, närhet, aktiviteter och ett socialt liv. osv.
Sen finns det otroligt många som får allt ovan utan kärlek.
Sen är det dom som får massor av kärlek och omtanken utan att ha ngt fast ställe att bo på ,
inga pengar till mat osv.
Hur påverkar den grunden oss alla ? Är det som med hus. Har man en stabil grund kan det blåsa hårt
när man växer ? Hur får man en bra attityd till livet ? Är det grunden ? Omgivningen ? Vilket stjärntecken?
Sen kommer nästa fas. Dagis o skola. Här har ingen ett facit. Allt runtomkring påverkar. Nya kompisar och
vuxna som nu skall stiga in och forma våra liv och vi deras. Hur får vi här en attityd som passar? Och vad
passar ? Är det att vara ödmjuk och lära. Att vara kaxig och sätta respekt ?
Sen är man vuxen.
Hur vet man att man är vuxen och klar för livet mer än att åldern säger så?
Det finns inget uppslagsverk för vuxna så att man vet att man lärt sina barn allt. Tänk om det viktigaste
glömts bort!
Hur man betalar räkningar. Vad som är viktigt när man kör bil, att ha körkort!
Hur viktigt det är med ett jobb. Hur man bemöter människor med respekt. Osv.
Hur otroligt viktig man själv är och att den attityd till livet man har påverkar hur livet blir.
Vi hoppas alla att det vi gör blir bra. Men vi vet också att många kraschar på vägen av hundra olika anledningar.
Man stöter på så mkt saker man inte är förberedd på. Sjukdomar, olyckor, falska människor, ekonomisk katastrof osv. Och tappar livsgnistan för det är så många stenar i vägen innan man ser en motorväg att köra på.
Nu till dagens tanke.
Om man har det bra. Kan man tjata sönder det ? Dvs tala om för ofta att man har det bra.
Att den man är tillsammans med är det bästa som finns. Att ens barn är universums underverk?
Eller är det bra att hela tiden fylla på med positiva kommentarer och hejarop ?
Eller är det alltid ens attityd som gör att det man gör blir bra eller dåligt. Upplevs från omgivningen som
tjat eller kärlek?
Kan man tjata sönder ngt om man hela tiden vill ha bekräftelse men inte får det ? Alltid fråga, är det bra ?
Är den snygg ? Har jag gjort ett bra jobb idag Dvs alltid behöva ha bekräftelse på det man gör?
Hur vet man vad som är lagom. Och är lagom bra ?
Återigen en attityd. Om jag har en attityd som visar att jag är trygg och även om jag är otrygg och osäker
inte låter det skina igenom, är det en bra attityd då för mig och omgivningen ?
Nä ni som läser min blogg och känner mig vet att attityd betyder mkt. Och ens egen gör att man mår bra.
Mår jag bra, kan jag se till att min omgivning åtminstone får lite bra energi av mig.
Jag umgicks för ett tag sen med en i min närhet. Hen sa, fn ja ska ju umgås mer med dig. För du sprider så mkt
energi o glädje. Det är ett otroligt bra betyg tycker jag. Men jag har en attityd till livet som är bra. Det vet jag.
Så du som funderar. Gör inte det så mkt. Klappa dig själv på axeln och tänk.
Jag är så himla bra. Och jag är den bästa versionen av mig. Så sprider sig det.
Och ge alla i din närhet som vill vara i din närhet din glädje och energi.
Så mitt motto är men en bra attityd till Livet blir Livet precis så bra som du vill, oftast.
Glöm aldrig DU är BÄST !!