4 år sen idag/Pappa 😥.

Idag är det 4 år sen du somnade in. 
Du hade varit sjuk länge så för dig var det skönt.

Vi som finns kvar saknar dig hela tiden.
Idag kom det upp en bild i min mobil på dig som sjuk. 
Jag minns inte det längre utan har bara dig frisk i minnet.              
Ser ditt foto på väggen varje dag där du ler o är på båten
 
Funderar på hur livet hade varit om du fick vara frisk. Om du hade levt nu. Vad hade du gjort då? Hade jag levt som jag gör nu eller hade även mitt liv sett annorlunda ut?

Ser bakåt på mitt liv o inser hur mkt du funnits där. Både privat o i arbetslivet.
Saknar att kunna ringa dig. 
Saknar att kunna gå o fika med dig. Saknar att höra din röst som oftast var glad. 
Saknar din humor 😊.

Om jag kunde skulle jag vrida klockan tillbaka till när du var frisk o stanna tiden där. Stanna tiden när du var lycklig. 
Varför måste man bli sjuk. Olycklig. Dö?

När ngn lämnar är det lätt att få dåligt samvete för alla "tänk om,varför gjorde jag inte si eller så". 

Mitt råd till alla;
- Lev här och nu. 
- Lev som om idag var din sista dag. 
- Ta hand om nära o kära. 
- Vårda de sjuka ömt. 
Helt plötsligt lämnar ngn oss o då är det försent att säga - Du är den bästa Pappan för mig 😊.

Idag, 4 år senare, har jag fortfarande inte ngt dåligt samvete. Mer att jag önskar att jag åkt oftare o hälsat på dig i Spanien. Men det är inget jag kan fixa nu så jag vänder den tanken till att tänka på dom gånger jag verkligen åkte dit 💕💕.

Du är och förblir min förebild på hur en Pappa ska vara. Hur en Morfar ska vara. 
Hur en gammelmorfar ska vara.
Hur en Chef skall vara. 

Du är för alltid saknad 😥 💕.