Lycklig

Jag läser alla inlägg om Josefin Nilsson. Ser dokumentären o berörs så. Inser hur otroligt lycklig jag är som har en man som respekterar mig och mitt liv. Som alltid finns där och med värme ger mig energi.

Ser hur många som utåt har en fasad och hemma lever ett helvete. 
Tänk att inte våga visa ngn att den man lever med är sjuk. För det är en sjukdom. För mig finns inte att en helt frisk människa slår eller trycker ner den man älskar. Man är i mina ögon sjuk. Saknar ngt inne i sig själv som man tar ut på ngn annan.
Tänk att istället för kärlek leva med hatkärlek.
Det borde finnas en makt som gjorde varje människa stark nog att gå vid första slaget. Jag förstår att det är svårt men har aldrig behövt uppleva det så min förståelse är enbart utifrån det jag läser.

Du som slår. Stanna upp. Tänk. O lämna. För ditt liv är säkert lika hemskt. För vem vill leva i ett förhållande med slag o hårda ord. Jag hoppas o tror att världen kan bli bättre.

Många tankar till er som får slag o hårda ord i ert liv. Jag tänker på er o ber att ni får styrka o lämna NU.