Att vårda

Relationer är verkligen ngt man måste vårda. Oavsett vad det är för relation.
Min relation till träning ex vis. Vårdar jag inte den försvinner den fortast av alla mina relationer . Där kan man inte skicka ett sms o be om ursäkt för att jag inte dykt upp på ngr veckor. Den skiter fullständigt i mig om jag skiter i den. Fakta. 

Motsatsen är släkten. Hur mkt man än struntar i den finns den kvar. Även om man säger upp bekantskapen med släkten är den ändå ens släkt.

Arbetskollegor. Vårdar man den relationen är det Nice o jobba. Tror man inte att man behöver vårda den för att många är tvungna att gå till jobbet även om kollegorna inte är dom trevligaste tror man fel. Alla människor har ett val. Även om man biter ihop o jobbar kvar är det ett aktivt val man gör. Ofta är det tvärtom. Man har ett jobb som är ok men inte toppen. Dock är man kvar för man har kollegor som man gillar o jobba med. 

Nu till orsaken till mina tankar idag. Funderat lite. 
Vad är det som gör att en kärleksrelation håller ?
Vad är det man gör för fel när den inte håller ? 
För det är så många som håller ihop fast det bråkar, man är otrogen, svartsjukan härjar, man t.o.m slåss. Vad gör att man är kvar? 
Är det för att man har det så otroligt bra mellan dessa bråk att det övervinner bråken? Jag hoppas att det är så. 

Och är det pga man tar varandra för givet i en vänskapsrelation som gör att den brister fortare för att man tappar förtroendet för sin vän pga ngt ? 
För i en vänskapsrelation skulle man inte stanna lika länge som i en kärleksrelation. Kärleksrelation står man ut med så otroligt mkt mer än vad man borde. Då tänker jag givetvis på saker som gör ont och sårar djupt.

Vårda relationen till sina barn tycker jag är en viktig sak. Och så otroligt svårt.  
Var går gränsen? Vem lär oss att vårda den? Vem hjälper ett barn när föräldern inte kan vårda relationen? Barnet blir lätt en trasa som kastas iväg och tas upp när det stormat klart.
Men det finns en gräns för ett barn.  Det är nog den svåraste relationen att bryta. Men jag läser ofta om personer som medvetet valt bort sin relation med sina föräldrar. Det är nog otroligt svårt. Men vi föräldrar har säkert trott att vi äger den relationen och misshandlar den grymt och vaknar säkert otroligt förvånade när vi blir lämnade. Va, kunde det hända tänker säkert många förvånat då.

Så jag avslutar dagens inlägg med :
- Var rädd om den relationen du vill ha med ngn. Vårda den ömt så växer den starkt.