Att titta i backspegeln
Jag är glad att jag har min blogg. Mitt minne sviker snabbt o det är svårt att komma ihåg känslor man haft.
Läste idag på min blogg om föra året i augusti. Jag är så känslosam ibland när jag skriver så när jag läser nu rinner mina tårar.
Jag brukar säga att hänt har hänt o inget o älta. Men idag kändes det bra o läsa o känna o komma ihåg.
Glad över att jag skrev fast det var en så tung period.
När jag läser växer klumpen i min hals. Jag har ingen pappa o det gör så himla ont.
Jag lovar ofta att prioritera mig själv först men ser ju hur lätt det är att glömma o gå vidare.
Tiden är som en bank. Finns aldrig så mkt som man skulle vilja. Det är som med pengar först alla räkningar sen skoj om ngt blir kvar. Samma med tiden. Först alla måsten sen det man drömmer om.
Tiden försvinner fort o är den rätt prioriterad? Ibland blir det slentrian o vana som gör att dagen gick. Jag vill inte ha det så. Dags för nya rutiner o input.
Börjar imorgon. Jag har en plan för dagen.
Nu dags o sluta gräva i hjärtat och göra mig själv illa. Det har gått ett år och jag har överlevt. Men fn vad du är saknad 😍.
