ewh.blogg.se

Svårt att veta vad som är rätt och fel. Svårt att veta var jag gör mest nytta. Svårt att veta om jag är för snäll och passiv.
Svårt så in i helvete...När man inte kan få ett svar från han som just nu är i vårt fokus. Vi vill så väl. Vi lider så att kroppen gråter inte bara ögonen. Vi har så mkt synpunkter på alla som är runt vår far och sköter om honom. Men vi vill ju bara att han skall må bra. Lite skitsnack ,för bra kommer han aldrig mer må, för han lider som hell. Men vi vill bara att han skall få så mkt smärtlindring så att han sin sista tid åtminstone får slippa värk och ångest. Vi får slåss för vår sak. Vi sitter vid hans sida mest hela dagarna. Vi tror att han känner vår närvaro men när han ser på oss ser han oss inte.

Maktlöshet rinner genom mina dagar. Vad kan vi mer göra än det vi gör. Gör vi rätt saker eller är det bättre att inte pausa våra liv utan leva som vanligt och vänta på ett samtal från hemmet?

Näe jag tror på det vi gör. Vår närvaro ger vår far lite lugn. Vi försöker få in lite skratt mitt emellan sorgen i rummet.

Varför finns det ingen bok att läsa så man vet hur man skall göra när livet rinner ur ngns kropp. Vad är bäst och för vem?

Min far är den bästa far för mig. Min far är den bästa mentorn för mig. Min far är och har alltid varit min förebild för mig.

Jag är så glad att han varit i mitt liv på det sätt han har. Jag är så förbannad på det sätt han fått tillbringa sina sista år på sitt hem. Jag är så förbannat maktlös just nu. 1 gång per dygn öppnar jag kranen och tårarna forsar ur mina ögon. Stänger sen igen och på med masken. Jag har inte tid att bryta samman. Har vi klarat alla åren han varit sjuk klarar jag en stund till.

Men jag vill ut och bara vråla -Sluta för FN att plåga min far😥😥😥😥😥.