Som sagt var, kom hem idag och kände mig helt slut, som en urvriden trasa. Konstig känsla.
Myskväll med Devin först sen när Håkan kom hem gick jag och vilade en stund, sov 1 timme. Nu mår jag mkt bättre som om kroppen behövde läggas på sparlåga, rensas för att vakna igen.
Funderar lite på min syn på personalen där min far bor. Dom bytte ett tag med en annan avdelning tyvärr var pappa mest på sjukhuset under den tiden så vi hann bara se ngn dag hur det var, och det var skillnad. Kunde inte riktigt sätta fingret på vad men idag insåg jag vad det var.
Pappa säger, du hör ju dom pratar ju inte med oss utan om oss. Och det gör dom säkert inte men dom pratar inte svenska med varandra utan sitt modersmål. Tänk dig att du i din Parkinson / Demenssjukdom sitter på ett hem och har en hel del hallucinationer, dessutom förstår du inte vad personalen säger. Jag kan förstå att han ibland blir arg och frustrerad och känner sig utlämnad.
Skall verkligen bli intressant på mötet imorgon , anhörigmöte. Har aldrig varit ngt sen pappa flyttade dit så det känns bra.
Pappa säger att han vill att vi åker till Thailand. Vad svarar man? Skall jag säga att du kommer aldrig mer härifrån, nu sitter du dessutom i rullstol så våra utflykter kommer inte heller bli av. Kan man säga så ? Det är som att dra undan mattan för honom. Väldigt många helger har jag tagit med honom ut för att fika och shoppa lite och kolla på folk. Varit stökigt ibland med rullatorn, men det har gått. Men jag har ingen bil för att få in en rullstol i och jag har ingen styrka att få honom ur och i stolen. Snacka om att känna sig maktlös.
Men jag har lovat mig själv att hitta ngn ljusning, ngt positivt i allt. VAD finns i detta hur jag än letar hittar jag inte det. Är ljusningen att han är en av de orsaker till att jag valt att jobba nära hemma. Är det ljusningen ?
Jag skulle så gärna vilja veta vad Gud har för tankar för min pappa.
I dag tänkte jag på min friska pappa innan jag somnade en stund. Tänkte på honom när jag var ung och han var med mig på fest hemma hos oss, jag gick och la mig och min pappa med kompisar gick vidare, han var en omtyckt pappa.
Min pappa som min chef i många år, inte direkt men i samma företag. Tanken på hur han har lett företaget han jobbade i men hjärnhand. Vilket respekt vi hade och vilken beundran jag hade för hans kunskaper.
Tänkte på hur mkt han har lärt mig i livet och att många saker i min person kommer från honom.
Vet att det är den här pappa jag måste ha kvar i mitt minne inte han som sitter i rullstolen nu och inte vet var han är eller vilken dag det är.
Hur vi hade skoj när han hade hand om Furusunds Wärdshus och när vi hade midsommar i Spillan..
Tänker mkt på honom nu, och låser in tråkiga tankar och tar fram dom bra minnena istället.
Känner att jag skriver mkt tunga saker just nu men om ni som läser visste hur mkt det rensar att få skriva av sig, det underlättar att rensa det man har inombords. Lessen om det gör att ni som läser blir lessna, inte meningen utan mer att jag vill få ur mig allt och rensa.
Så , nu har jag rensat och skall jobba lite igen. Känns som jag jobbar mer än vanligt hemma på kvällarna nu men jag vill verkligen ha undan allt jag kan. Vill inte lämna saker till ngn annan men jag vet ju att jag har sagt upp mig och det ramlar in saker hela tiden så jag kan inte gå därifrån och ha ett tomt skrivbord.
På måndag semester i 2 veckor , så himla nice.
