600 timmar till mig☺.
Livets mening hinner man fundera på när man är sjuk.
Man föds blir ompysslad. Får mat när man vill o sova hur mkt som helst.
Sen börjar jäktandet.
Dags för dagis för 90%av föräldrarna måste jobba. Man får aldrig välja vem som är där utan fröknar kommer o går. Man hämtas-är trött. Äter middag o sen sängdags. Visst är det hemskt.
Skolan likadan ,borta hela dagarna,sen gärna me kompisar övrig tid.
Börjar jobba. Här borde det vara ett mål för alla. Jobba lite,ut o res.
Bildar familj o jäktar vidare.
Skaffar barn o hus o djur. Varje minut fullspäckad. Man blir sjuk-skyndar o bli frisk genom medicin för o kunna jobba. Man missar mkt tid hemma med privata åtagande när man är sjuk men den tiden är borta. Jobbet växer till stora högar så man måste jobba övertid igen.
Man blir gammal o sjuk o hamnar på hemmet. Sitter där ensam med all tid i världen. Förstår att ingen kommer för alla har fullt upp.
Ska verkligen livet vara så här?
Jag har en kompis som säger en bra sak. Företaget köper 8 timmar om dagen av mig,inte mer. Så bra tänk om alla kunde hålla det. Ingen övertid o mer skulle få jobb.
Att få tid skulle göra att man orkade fylla på sin ork också.
Jag skulle gärna åka utomlands 3v nu. Och ha 6 v semester i sommar o 2 i vinter. Men semestern räcker inte till. Istället tar jag inte ens ut full semester för det är mkt på jobbet.
Men det är ju mkt privat me hur kan alltid privat få lida?
Om ca 70 dagar börjar jag på mitt nya jobb. Jag längtar så mkt av olika anledningar. Både jobb men även privat. Jag fyller ju på min privata tid med 2,5 tim per dag. 12,5 per vecka och 50 tim i månaden och 600 timmar på ett år.
Allvarligt vilket påök😂😂😂😂😂.
